Dags att rita ett organisationsschema

Nu var det dags igen att göra ett organisationsschema. Vi befinner oss i det stadiet i en omorganisation när vi är redo att konkret visa hur den nya organisationen ska se ut. Det tar väl en kvart – högst en halvtimme…

Jag börjar lägga upp boxarna i Powerpoint och är rätt nöjd. Men vänta lite, hur kommer det sig att 90 procent av verksamheten finns på 30 procent av ytan, det känns ju inte rätt? Drar lite i boxarna så de ändrar storlek och flyttar runt.  Men nu får inte alla avdelningar plats på samma rad och hamnar under varandra i bilden. Nej, det går inte, det kommer säkert i detta känsliga skede att feltolkas som att vissa avdelningar ligger under de andra i hierarkin. Ok, men om jag ritar det mer som en matrisorganisation då? Fast, oj, då har jag kanske ändrat hela grundtanken med organisationen…

En gammal tanke flyger i mig – kanske skulle vi göra det helt annorlunda. Sätt högsta chefen i mitten och de andra runtomkring som i en mind-map. Fäller en kommentar till min kollega att det här med organisationsschema kanske man skulle behöva ha en workshop om. Han ger mig en blick som säger ”du vet väl att det här ska vara klart till imorgon”.

Ja, jag vet och jag sa det på skämt. Men även om jag inte menar det på allvar den här gången, så är det inte självklart vilka streck och boxar som bäst illustrerar hur vi planerar att samarbeta med varandra. Det finns ett invant tankemönster som vi säkert hade mått bra av att utmana.

Boxarna och strecken ska visa vad vi har för besluts- och ansvarsfördelning. Men samma tänkta organisation skulle helt klart kunna beskrivas på olika sätt och olika bilder kunna sända helt olika signaler om vad man vill vara för organisation.

Och – för att göra det ännu mer komplicerat – bara för att en organisation beskrivs på ett sätt är det inget som garanterar att den faktiskt kommer att fungera på det sättet.  Jag tror, att många ledare tror att om man ritar upp en organisation (och förhandlar den med facket) och säger att nu är det detta som gäller – så kommer det i praktiken att fungera så. Då tänker jag att de glömmer att en organisation inte är streck och boxar, utan en massa människor som i en komplex och föränderlig verklighet gör sitt bästa på att reda ut saker tillsammans.

 Organisationsschemat är en stödjande karta – inte verkligheten. Och om man ska ändra verkligheten så den stämmer med kartan så behövs, helt uppenbart, en hel del hårt arbete. Och det arbetet är till stor del att kommunicera.

Sofia