I min roll som digitaliseringsdirektör i Helsingborgs stad, så kommer jag ofta in i diskussioner som handlar om ”digital omognad”, eller som vi hellre kallar det ”digital inkludering”. Det är såklart en jättestor utmaning i samhället, likaväl som i en stor organisation som på individuellt plan. Det kan finnas helt strukturella orättvisor, som att alla individer inte har råd med dator eller att det finns dåliga gamla system som tar tid att byta ut. Men jag vill nog påstå att de största utmaningarna ligger på individen, och vi pratar inte om faktisk kunskap, utan attityd och förmågor.
När är man digitalt mogen? Det svaret måste vara helt och hållet beroende av sammanhang. Faster Agda kanske kan ses som digitalt mogen om hon klarar mobilt bankid och betalar räkningar på nätet. Men Nisse databasprogrammerare förväntas nog dessutom kunna kompilera kod och gå MOOC (Massive Open Online Courses) utbildningar på nätet. Det kan därför inte finnas en absolut nivå som är samma för alla, och det är därför en meningslös diskussion. I Helsingborg håller vi på att ta fram en mätning för digital mognad, eller snarare ett dialogverktyg som genom enkät och workshops hjälper en verksamhet att sätta fingret på vad just den verksamheten behöver.
Nä, jag skulle vilja påstå att frågan handlar mer om attityd. Man säger att gamla inte kan ny teknik, och att ungdomar så lätt behärskar all ny teknik. Skitsnack säger jag! Om jag fimpar Internet där hemma, så har mina ungar inte en chans att identifiera var problemet sitter. Är det ISP (Internet Service Provider) som inte levererar? Är det den meshade accesspunkten som har dålig täckning eller inte klarar hand-over? Har min router inte delat ut IP adress på grund av adresskrock med en annan apparat? Släpper inte brandväggen igenom UDP eller TCP trafik på rätt port? Nä, ärligt talat, de vet inte ett skit om teknik. Däremot är de jäkligt bra på att gamea på olika plattformar, använda nya tjänster som snapchat och framförallt lära sig använda, när det kommer något nytt.
För länge sen skrev jag en uppsats där jag konstaterade att vi människor nog betraktar det som är nytt som tekniskt, vi kallar det ”teknik”. Jag tror inte att många tänker på hur mycket teknik som ska på plats för att få vatten ur kranen, eller ett tåg att samsas med andra tåg, eller byggtekniken i våra varma hus, eller kullagret i en cykel osv. Det bara finns där, och vi använder det utan att tänka på det för vi vant oss över lång tid. Nä, troligen är det vi kallar för ”teknik” en ovana av att förhålla oss till, använda och skapa en intuitiv känsla för hur en ny sak beter sig. Vi är rädda för att se dumma ut i en social kontext. Tänk om jag gör bort mig? Tänk om jag förstör något?
När jag ska hjälpa min mamma med datorn, ber hon mig alltid ta det långsamt, så att hon kan skriva ner stegen som man ska göra. 1, 2, 3, 4…Det är inte alltid lätt att förklara exakt hur man gör, för det har jag aldrig tänkt på, och det kanske finns fler än ett sätt att göra beroende på var man startar ifrån. Hon förväntar sig att det finns ett recept, en manual. Hon tycker det är dåligt att det inte finns manualer längre. Men många människor hatar manualer, och världen har ju faktiskt rört sig ifrån att de ska behövas. Istället har vi lärt oss konventioner, tex symboler för inställningar (den så kallade hamburgermenyn), plats (droppikonen), att lägga till något (plus) . Dessa går igenom i olika typer av tjänster och produkter, så du behöver inte lära dig var och en unikt. Ungdomar idag provar sig fram, trycker och ser vad som händer. Min mamma är livrädd att göra något fel så det går sönder. Vårdpersonalen undrar hur de nyexade undersköterskorna ska klara sig när de inte fått lära sig Procapita i skolan (det vanligaste vårdsystemet i äldrevården i Sverige). De unga säger att de har använt olika system, och så har de lärt sig Procapita efter 2 veckor på jobbet. De gamla fattar inte hur det gick till.
Nä, digital mognad handlar i första hand om den personliga attityden att inte vara rädd för nytt som kommer. Det kommer aldrig att ta slut, det går bara fortare. Det handlar om att skaffa sig förmågor att navigera från, inte lära in färdiga recept. I övrigt kommer tiden att ta hand om teknikbarriären, för att tekniken faktiskt blir lättare och mer anpassad för människor hela tiden (jämför stordatorer med hålkortsprogrammering och smartphones med touch och grafiskt gränssnitt, och snart har vi högtalare som faktiskt förstår vad vi säger). Och jag tror inte detta är en åldersfråga, det är en attitydfråga.
Martin
Comments are closed